Sassy

Insett nu sista tiden att alla mina "gamla" vänner från förr faktiskt inte finns kvar....
Varför är det så?
Är jag så jobbigt att umgås med?

Min allra bästa barndomskompis Jenny...vart tog hon vägen?
Vi bodde grannar, lekte alltid men växte ifrån varandra.
Idag är hon tvåbarnsmamma, gift, bor i hus & har lanthandel.

Kikki, tjejen som jag fann när jag började skolan...försvann ur mitt liv
den dagen när vi slutade nian. Jag började på gymnasiet i Helsingborg och
hon började på lantbruksskola i Svalöv.
Saknar alla våra samtal, Anden i Glaset, promenaderna till Statoil m.m.

Sandra, tjejen som blev min allra bästa kompis på gymnasiet.
Vi hängde ihop i vått & torrt...kanske för att vi inte var de mest coola tjejerna
 med mest pengar eller för att vi kanske var mest normala?!
Efter studenten vet jag inte vad som hände...vi har idag sporadisk kontakt via Facebook.

Yvonne, tjejen jag träffade på Sundis. Vi läste teckenspråk tillsammans i två år
och umgicks så mkt vi bara kunde. Men den dagen jag flyttade till Kungälv...ja vad hände då?

Man skulle kunna undra om jag efter att ha avslutat ngt byter vänner...ja kanske det är så men hur
passar mina tre allra bästa vänner in då?

Catten, min sambo från kungälv/borås. Vi har bott ihop, gått i skola ihop, jobbat ihop och nu
gör vi inget av det och ÄNDÅ umgås vi.

Lullis, min Långhoppa...min man från Sundis. Trots att vi bara läste teckenspråk i två år tillsammans
är vår vänskap otroligt djup och det är Lullis jag ringer när jag verkligen behöver någon.

Cilla, vi har läst teckenspråk tillsammans, vi läser nu tolk tillsammans. Du är en underbar vän gumman och
jag hoppas att efter juni i år så kommer vi fortfarande vara vänner. 

Sen har vi en karl...en karl som plågat mina sinnen under många år...ja sen jag var 16 år gammal.

Amir...vad ska jag göra med dig?!
Du finns i mitt hjärta...
Du kommer alltid att finnas där...
Och jag kommer alltid att älska dig...